Mitt första steg för PP mot riksdagen.

Så nu var det gjort – kandidatanmälan är nu ifylld på PirateWeb. En tacksamhetens tanke sänder jag till alla, som peppat mig. Den första utmaningen var att skriva en reklamtext på 300 tecken för kampanjandet internt inom Piratpartiet. 300 tecken!!! Så här blev det:

Aaargh!

Otroligt att Farmor Gun, 72 år – en yrvaken medborgare i juni 2008 – idag kandiderar till riksdagen för Piratpartiet. Sedan dess har jag lärt mig mycket, som kan komma till nytta. ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv” (S. Kierkegaard).

Efter kandideringsperioden följer en tid för internt kampanjande. Den sträcker sig ytterligare tre veckor framåt i tiden och då får alla kandidater göra reklam för sin kandidatur på det sätt de själva vill. Sedan tar medlemomröstningen vid med start kl 00:00 den 30 november och avslutas kl 24:00 den 27 december.

Varje medlem får under den tiden sätta samman sin egen favoritvalsedel med (upp till) 22 namn och därefter vägs alla dessa röstsedlar samman enligt moderna metoder; den som kommer högst upp på en medlems röstsedel får flest poäng i slutresultatet. Därefter könskvoteras för att se till att det blir en bra balans i den kommande riksdagsgruppen. Kvoteringen sker på en nivå, som minimerar ingreppen i röstresultatet och ändå ger ett bra slutresultat i riksdagsgruppen.

PP går till val med sex valsedlar som heter Väst, Öst, Syd, Stockholm, Mitt och Norr. Det är samma indelning som distrikt i partiet, med undantag för norra distriktet, som är indelat i valsedlarna Norr (Norrbotten och Västerbotten) och Mitt (Dalarna-Gävleborg-Jämtland-Västernorrland). De tio namn, som får flest medlemsröster i hela landet, kommer att stå på uddapositioner 1-19 på alla sex valsedlar. Därefter får de namn, som har bäst resultat i respektive valsedelsområde, de jämna platserna 2 och framåt på respektive valsedel.

- - -

Onekligen ett förfaringssätt, som det ska bli intressant att följa. Öppenheten och transparensen är så här långt föredömlig. Som kandidat gör jag gemensam sak med andra som gått med i gruppen Sharing is caring - tillsammans mot riksdagen! på FaceBook.

Förresten är jag glad att min son gillade mitt beslut. Han ser hellre en aktiv mamma, än en mamma, som bekymrar sig för att liemannen ska komma och hämta henne. Detta sagt då jag tidigare varit tveksam med hänsyn till min hälsa. Måste dock bli mer disciplinerad när det gäller den dagliga motionen. Inte minst viktigt för att jag ska orka läsa in mig på alla intressanta tips jag får – här bloggen Moral Panics and the Copyright Wars som skrivs av William Patry, – ett tack till Gagarin för tipset! Till det kommer Nätverket D2D:s rapporter och Knight-kommissionens rapport och den rapport som Anaïs tipsade om häromdagen. Allt för att kunna sätta in tekniken i ett större informationspolitiskt sammanhang, där även P2P-fildelningen ska kunna försvara sin plats som ett gott verktyg i mänsklighetens tjänst.

Ja, sedan var det ACTA-avtalet, som måste fram i ljuset och frågor som måste ställas till våra MEP:er och till regeringen – väljer ni avtalsvägen för att slippa besvärande insyn? Är ni klara över att ett ingånget avtal kan vara svårare att ändra än en lag? ”Ingånget avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part”, vilket betyder att en nödvändig översyn och anpassning av upphovsrätten – en copyright för den digitala tidsåldern inte låter sig göras i brådrasket. Är det undanhållandet av detta som gör att Åsa Torstensson och Lena Ek blir svåra att tolka?

Intressant.

Eftersnack och larm på stora trumman.

Ser hos MEP Christian Engström en kommentar till snacket efter förhandlingen om telekompaketet, där en bild säger mer än tusen ord. Mikael Elmlund har verkligen lyckats fånga situationen, som den kan uppfattas sedan MEP Lena Ek och Infrastrukturminister Åsa Torstensson uttalat sig i media. Håller med Lake ”Vem är det som bör känna sig lurad? Åsa eller Lena? Jag hoppas på att Lena har rätt, men tror att Åsa har dragit det långa stråt i detta fall.” Själv såg jag det som ett genombrott för folkviljan, men började undra när jag lyssnat på och läst om de olika bilder, som finns hos dem som deltog. Ser dock att DN:s Malin Siwe, som brukar vara uppmärksam, noterar att folket haft en möjlighet att komma till tals, vilket inte alltid gäller här hemma. Men, för många av oss, som är vana vid att det är parlamentet som bestämmer, kan det till att börja med vara svårt att se fördelar med den maktdelning, som finns inbyggd där. Sedan får väl den juridiska tillämpningen med tiden visa vad det hela var värt. Hos IDG.se kan vi läsa den slutliga texten.

Känner en mycket större oro för det som kan ha hänt i förhandlingarna om ACTA-avtalet. Oscar Swartz ser i de dokument, som läckt ut, att politiker, administration och lobbyister inom upphovsrättsindustrin, vill tvinga teleoperatörerna att ta in bestämmelser i sina kundavtal, som skulle leda till att vi den vägen får in bestämmelser, som dödar den hittills gällande budbärarimmuniteten, om operatörerna inte tar in möjligheten till avstängning i sina kundavtal. Att en del politiker gillar avtal mer än lag, beror på att avtal kommer till i slutna rum bakom stängda dörrar i en mindre krets, och är svårare att förändra, medan risken finns att medborgare kan lägga sig i hur lagarna ska utformas.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge med länk till MiNimaliteter slår på stora larmtrumman. Nu gäller det att göra klart för oss vad det är, som de sitter och kommer överens om i ACTA-avtalet bakom ryggen på oss.?! Hos Keionline kan vi se att Vita Huset delat med sig information till 42 insiders. Var sjutton är alla kloka individer, som kan se teknikens potential i det samhälle, som vi talat om så länge – informationssamhället. För att inte tala om Kunskapssamhället. Hur kommer det sig att professorernas copyright har blivit viktigare att slå vakt om, än spridandet av den kunskap, som de är avlönade för att delge våra studenter? Ja, det är bara en av många frågor som pockar och tränger på. Mark Klamberg, som har en mera positiv syn på Lissabonfördragets betydelse i detta sammanhang, tycker sig se att den typen av avtal måste godkännas av EU-parlamentet. Och då är vi tillbaka till Lena Ek och Åsa Torstensson. Tycker de att avtal är ett viktigare instrument för utvecklingen av informations- och kunskapssamhället än lag? Lake har här en uppgift.

Jens O skriver om hur det är att vara bloggare på Cuba och i Tunisien, men att politik blivit en så trist verksamhet att en syster inte vill ”adda” sin politiskt intresserade bror på FB. Det senare ser jag nog mer som att systern tror att hon lever i den bästa av världar. Förstöra internet? Det kan dom väl inte göra? Jag behöver bara gå till mig själv – det tog flera dygn innan jag i juni 2008 fattade att riksdagen var på väg att besluta att en kopia av trafikdata från allt det jag gör på nätet ska levereras till FRA för deras verksamhet. Men varje gång någon ifrågasätter mitt engagemang i just den saken, ser jag det som ett tillfälle att förklara. Jag startar själv väldigt ofta min lärprocess med ett ifrågasättande.

Och mellan varven undrar jag vad en poet som Nils Ferlin (1898 -1961) skulle ha sagt i dagens debatt. Han visste i vart fall att sätta ord på samhällsutvecklingen ”Vi upptäckte mer och mer och jorden blev större och större. Upptäckte ändå mer och jorden blev bara en prick, en liten leksaksballong i oändligheten.” Tack vare internet når vi varandra på nolltid kors och tvärs över klotet! Spännande.

Intressant.

Slut på upphovsrättslobbyns orgier?

Även om jag är feberfri, tar jag igen mig ännu en dag. Men, det betyder inte att jag vilar från bloggandet. Tvärtom tror jag att det får igång livsandarna. Kompromissen om telekompaketet blev klar vid midnatt, skriver DN. Alla känner sig som vinnare, vilket ska känneteckna en bra förhandling, men också ses som en god nyhet. Därför rosor även till DN:s journalister, som följt skådespelet och gett folk intresserade av frågan en bra inblick i Europaparlamentets arbete. SvD skriver också om saken, liksom Expressen och Aftonbladet, men ännu återtår att se vilken av våra stora tidningar som verkligen vill ta sig an uppgiften att synliggöra hela den problematik som upphovsrättslobbyisterna står för när det gäller hotet mot internets frihet och därmed även den oheliga allians som råder mellan dem och alla de politiker som beslutar om direktiv och stiftar våra lagar. Det är dags för en juste informationspolitik för en utveckling av öppenheten och därmed demokratin.

Texten i sin helhet finns hos Christian Engström. Han är värd en guldmedalj för sin insats, även om hans bägge medarbetare tycker att finalen lämnar en del övrigt att önska. Hax verkar tvivla på att alla deltog på lika villkor och Erik ser ut att ta igen sig efter debaclet då 166:an föll. Men utan trycket från deras håll hade Lena Ek och alla de andra inte klarat att hålla ångan uppe. Det är jag rätt säker på. Samtidigt måste vi medge att krävts både kompromissvilja från Ministerrådet och ett bättre fotarbete i Kommissionen för att klara detta. Men, om det varit bättre eller sämre med ett raserat paket i förhållande till Acta-avtalet, det kan vi bara spekulera om.

En av mina FB-vänner, Gail Watt, har tipsat om en länk till Michael Geist, som skriver om dag 2 i Acta-förhandlingarna. Genom att börja följa Michael Geist på Twitter har jag nu funnit en länk till Howard Knopf, advokat med kunskap om Intellectual Property Law (immateriell rätt), som ställer sig frågan om det inte är dags att Canada lämnar detta förhandlingsbord. Här är det inte fråga om förhandlingar mellan jämbördiga parter. USA kan jämföras med elefanten medan Canada och många andra kan ses som möss. ”We know that Canada has very limited ability to influence the Americans. As Trudeau said, when a mouse gets in bed with an elephant, it is the mouse that needs to worry about being rolled over”, skriver han bland annat. (Kan inte nog prisa Google Översätt) Att lämna förhandlingsbordet, kan det vara något även för Sverige? Även Anaïs har funnit ett intressant dokument, som hon rubricerat Sunt brittiskt förnuft. Kulturbloggen skiver också om spelet kring Acta-avtalet.

Även om vi har våra farhågor när det gäller Acta-avtalet, må vi dock glädjas åt att striden om Telekompaketets innehåll, visat att det med hjälp av internet inte är längre väg till MEP:s (Members of European Parliament) än det är till kommunfullmäktiges ledamöter. Tvärtom – MEP-erna har en e-postadress, det har inte alla ledamöter i Norrtäljes kommunfullmäktige, utan här står sig på sina håll ett brev på posten minst lika bra. Månne om någon av våra lokala politiker kommer att delta i Medieakademins höstseminarium? Fler än fem deltagare får en rejäl rabatt!

Avslutar med en runda till en del av dem som noterat vad som hänt med telekompaketet – Rick Falkvinge hos Second Opinion; Tommy k Johansson; Mårtensson; Christian Valtersson; Norah4you; Kent Persson; Karl Sigfrid; (s)andberg; Sidvind; Per Ankersjö; MinaModerataKarameller; Magnus Andersson; Oscar Fredriksson; Lake; Scaber Nestor; Beelzebjörn; Mikael Elmlund; Opassande; Stefan Stenudd; Anders S Lindbäck; Blågrön röra; Händelsehorisont; och Jinge. Monica Horten, Iptegrity.com ställer frågan: - Hur långt kan det skydda brittiska och franska medborgare? Ja, det återstår att se.

Intressant.

Ett öppet internet kräver insatser.

Feberfri, men inte helt kurant, kollar jag vad som händer i stora vida världen när det gäller internets framtid. DN har spottat upp sig och berättar här bland annat om hur de som nyhetsmedia undersöker möjligheterna att få ta del av det material som amerikanska bolag inom film, musik och mjukvara inte bara haft insyn i, utan även varit delaktiga i utformandet av och som nu är föremål för förhandlingar i Seoul, där Acta-avtalet nu är aktuellt. Enligt Hax och andra finns ett samband mellan detta avtal och det låsta läget i den förlikning som pågår om Telekompaketet, vilket enligt DN kan komma att bli klart under natten. Ser hos Hax att trialogen drar ut på tiden och hos Christian Engström att han är glatt överraskad av att parlamentets partigrupper håller fast vid uppfattningen att en rättssäker procedur måste föregå ett krav på avstängning. Europaportalen bidrar med en uppdatering vid 20.45-tiden.

Annars har jag försökt kolla upp vad jag gått minste om, när jag inte kunnat vara med vid Internetdagarna 09. Det finns en hel del och då jag inte orkar med allt, känner jag mig uppiggad av Intensifiers reflektioner. För övrigt har jag kollat in Piratpartiets principprogram och vågmästarstrategin eftersom jag måste bestämma mig under morgondagen om jag ska kandidera. Jag har redan en hel del supporters förfrågningar och glada tillrop, som jag lagt i vågskålen för ett Ja. Nu återstår att bearbeta tänket bakom vågmästarstrategin, då jag så kraftfullt ogillar den kadaverdisciplin, som ledde fram till att vi nu sitter här bundna vid FRA-lagstiftningen.

Men, då ont med ont ska fördrivas, må jag börja med att se det goda med FRA-debaclet – allt fler medborgare har fått upp ögonen för hur illa demokratin fungerar inom riksdagen, där det i stort sett är ett eller möjligen ett par utskott som beslutar i sakfrågan, medan de flesta mest traskar patrull efter parollen – hjälper du mig så hjälper jag dig. Tills där råder en annan ordning får jag väl se PP som ett ”integritetsutskott”. Ja, den tanken tål det att sovas på. Nyss twittrade DNEuropa2009 RT @europaportalen Trialogen över. Parlamentets delegation återsamlas nu. Även om jag är spänd på resultatet får det vänta till i morgon – måste sova nu.

Intressant.

Internetdagarna 2009

Under de närmaste dagarna kommer jag av och till att besöka internetdagarnas olika program. Det är verkligen ett intressant utbud som erbjuds.

Intressant.

Livet börjar vid 40?

Idag är det 40 år sedan två datorer första gången kommunicerade med varandra över ett nätverk ... så inleds ingressen till Nicklas Lundblads understreckare i dagens SvD, rubricerad Det är dags att ta internet på allvar. Det är ett läsvärt bidrag till den minst sagt heta debatt om internets framtid, som just nu rasar på olika håll. Igår var jag förhindrad att följa Näringsdepartementets seminarium om nätneutralitet och öppna nät, varför jag nu försöker uppdatera mig genom att se sändningen i efterhand samt läsa vad som skrivs om detta i olika media – här Computer Sweden.

Medan jag lyssnar ser jag att SvD skriver om att Konsumentverket ska träffa de stora teleoperatörerna på måndag i nästa vecka, för att klargöra sin uppfattning att operatörerna har ett ansvar för sina fakturor även när de förmedlar betalteletjänster. Jag har skrivit om att en del oseriösa aktörer opererar och drar nytta av att den del mobilanvändare inte har garden uppe när de lockas att delta i olika aktiviteter, som senare visar sig vara en form av abonnemang på ”vinsterbjudanden” eller ”svar på olika tester”. En av de bloggare, som ofta får ta emot kommentarer när människor känner sig lurade, heter Niklas Palmér, där kommentarstråden fungerat som hjälp för många människor, som försöker förstå hur de blivit indragna i denna ”affärsverksamhet”. Själv har jag ihärdigt försökt väcka branschens eget ansvar när det gäller missbruket av betalteletjänster både genom kommunikation med Joakim Rolander hos Etiska rådet för betalteletjänster och samtal med företrädare för Stockholms Handelskammare. Skälet till mitt engagemang är dubbelbottnat – vill gå till botten med denna form av ”lurendrejeri”, sedan mitt minderåriga barnbarn drabbats, samt agera för ett etiskt ansvarstagande från branschens sida för att undvika lagstiftning, som innebär att teleoperatören ska göras ansvarig för innehållet i det som sänds via nätets kablar. För nätets framtid är båda dessa saker viktiga.

I det sammanhanget kan det vara intressant att ställa sig frågan hur företag, offentlig sektor och organisationer förhåller sig i etiska frågor. Med utgångspunkt från en rapport från KPMG har SvD i papperstidningen en bra artikel rubricerad Bra resultat går före etik. KPMG:s företrädare anser att företagen skulle passa på att under lågkonjunkturen städa och stärka sina varumärken eftersom det kommer att löna sig bättre i längden. Men, sedan handlar det också om möjligheten för whistleblowers att kunna anmäla oegentligheter utan att råka illa ut. Det gäller inte minst inom offentlig sektor där åtta av tio anställda uppger sig ha vetskap om eller bevittnat oegentligheter det senaste året. En fråga som inställer sig här är: – Hur sköter public servicemedia sin uppgift? Varför vågar de vars meddelarskydd anses vara starkt inte blåsa i visselpipan?

Eller kan det vara så att den typen av frågor hamnar i bakgrunden när tidningarna är fullt upptagna av diskussionen om att ta betalt för länkning på nätet, vilket just nu är en het fråga i Tyskland enligt SvD. Och DN via TT. Men att den saken inte är lätt som en plätt förstår jag när jag sedan läser Juridikbloggen. Tack och lov! Calandrella skriver i Calendern om nödvändiga åtgärder. Satir är ett motgift mot uppgivenhet. Opassande bjuder på intressant läsning, med ett inlägg av Tuva Novotny, som förtjänar stor spridning. Roligt att hon inser vad Piratpartiet kämpar för. Enligt min humla funderar kring människors rättsmedvetande. Scaber Nestor roar sig med att berätta något som gör att jag funderar över det samhällsklimat, där Föreningen Sveriges Öga och Öra vädrar morgonluft. Född norrlänning med några år på nacken tänker jag på Enboms-affären, som Tomas Bresky skrivit en bok om.

Intressant.

Media för att byta ord på gator och torg.

När jag läser Emmas upprop om att bidra på olika sätt för att presentera Piratpartiets idéer vid samtal med människor på gator och torg. Vid sådana mötet tar många för givet att det som gäller viktiga saker i livet måste fästas på papper för att dess betydelse ska kunna värderas. Jag hör redan för mitt inre öra en hel del hånfulla kommentarer, som om ett försvar för ett öppet fritt internet skulle vara liktydigt med att vi pirater ogillar ord som bärs fram med hjälp av papper. Tvärtom – vi ser kombinationsmöjligheterna! Det är den fria informationen, som är det viktiga och tekniken kan underlätta flödet av information till – från – mellan människor. Därför ska jag ägna en del tid åt Emmas funderingar. Lars-Erick har redan bidragit på ett konstruktivt sätt.

Anaïs skrev igår ett mycket intressant inlägg om Informationens kritiska massa I som sätter fingret på tillitens betydelse vid tolkningen av det som vi ser och hör. Inspirerad därtill av Paula Hammarskog hos Mindpark. ”Experter, auktoriteter och myndigheter har inte bemästrat övergången till det på information övergödda samhället. De misslyckas med att skapa tillit. De brister i sin kommunikationsförmåga. Vi litar inte längre på att de vet bättre”, skriver Anaïs och ställer frågan: ”Vad händer då när dessa myndigheter, eller den stat, som inte längre väcker tillit börjar samla in information om oss?”

Bra fråga, som Anaïs söker svar på med hjälp av referenser till en tillförlitlig person och en koppling till Kafkas Processen. Inlägget lockar Linus L till en kommentar, som väcker min lust att gå till biblioteket för en repetition. Men först några tankar kring den uppgift som Emma lägger ut för oss alla att ta sig an på olika sätt. I det sammanhanget tänker jag på några statistikuppgifter, som jag fann via Joakim Jardenberg. Det är rätt intressant att se skillnaden i användningen av sociala medier i förhållande till e-post relaterad till ålder. Samtidigt väcks min nyfikenhet kring alla dem som saknas i alla ålderskategorier. Hur når vi dem, som ännu inte insett att tekniken skulle kunna vara verktyget för att göra politiker seende; det finns människor som mals ner i Grottekvarnen, när systemhanterarna skyller driftproblemen på människor, som kommit i kläm, istället för att söka fel i sitt eget sätt att tolka och tillämpa manualerna.

Men när människorna inte passar in i den människosyn, som manualerna bygger på, då får vi revidera vår uppfattning om vad som är mänskligt – här mästerligt fångat av Badlands Hyena. Enligt SvD och Aftonbladet finns det en rektor som raljerar kring ett antal diagnoser som dyslexi och anorexi, när han vill synliggöra att konsulenter med olika ”stuprörsuppdrag” kan skapa mer problem än de löser. Men, hur man än vänder och vrider på saken, kan rektorns rallarsvingar knappast ses som särskilt konstruktiva och jag förstår alla dem som undrar över om vederbörande besitter kompetensen att vara ledare för lärare och elever i en modern gymnasieskola. Annars gläder jag mig åt Oscar F:s inlägg och hoppas att hans tilltro till Lena Ek inte ska komma på skam. Vad vi annars tycker om FRA, som bland andra Oscars partivänner i riksdagen ställt till med, tolkar Sagor från livbåten på ett föredömligt sätt. Hax redogör för läget när det gäller Telekompaketet och Mark Klamberg kommenterar. Sedan glada tillrop – Mary XJ är inne i arbetet för att komma med på Moderaternas valsedel i Stockholms län. Mitt i steget håller dock tummen i ögat på hennes allianssyster – näringsministern. Det håller inte att trixa med siffrorna, när många kan granska och kommentera. Länge levet ett öppet och fritt internet!

Avslutar med ett varmt tack till Scaber Nestor, som hedrat mig med en nominering till Stora Bloggpriset. Det senaste året i bloggosfären har verkligen varit en resa – från att vara en rätt aningslös farmor med fördomar om Piratpartiet till att bli en entusiastisk anhängare och medlem, sedan jag insett vad som egentligen står på spel och att jag bidragit till ett moras för frågor som rör internet med min röst vid föregående val.

Intressant.